När min pappa dog fick min mamma ett telefonsamtal från Försäkringskassan som frågade efter honom.
– Nej, tyvärr han har gått bort sa min mamma till kvinnan i luren
– När kommer han tillbaka? var nästa fråga från kvinnan
När jag hörde om den här episoden började jag fundera på varför vi inte helt enkelt säger som det är; NN är död.
En förklaring som jag kan se är att vi tar ansvar för den andres reaktioner. Genom att ersätta ordet död med andra förklaringar så mildras budskapet så att vi inte överrumplar den andre.
Det kanske är så att vi gör det av hänsynstagande om den andre men om den andre är ett barn och vi använder den strategin t ex ”hen har åkt till himlen” de diffusa orden kan få ett barn att vara rädd för att flyga eller….
Hen har somnat in….och kommer aldrig tillbaka. Barnet kan få problem med sömnen. Är rädd att om den somnar kanske den aldrig vaknar igen
Hemkallad till gud, omkommen, flugit upp till himmelen, gått till de sälla jaktmarkerna, avlidit, bortgången och förolyckad är alla omskrivningar för att någon dött. Varför behöver vi så många ord för det?