Jag arbetade som chef på en stormarknad under ett flertal år. I den rollen kom jag i kontakt med ett stort antal personer som hamnat i sorg efter förluster av något slag. Min nyfikenhet väcktes och jag ville lära mig vad jag kunde göra för att kunna stödja min personal. Inte bara i det kommersiella utan också på ett tillitsfullt sätt. Jag tog kontakt med Svenska Institutet för sorgbearbetning och började med att gå deras kurs i egen sorgbearbetning. Där kom jag till insikt om vad sorg är och vad oförlöst gammal sorg kan ställa till det för oss i framtiden. Därefter gick jag deras utbildning till handledare och kunde sedan stödja min personal på ett mycket mer förtroendefullt sätt.
Mitt intresse för att stödja personer i sorg och kris har gjort att jag har jag valt att gå vidare från min ledarposition till något helt annat. Jag har byggt upp en verksamhet där jag kombinerar mina olika färdigheter med en vacker miljö. Idag kan jag erbjuda alla våra möten och föreläsningar ute i en trädgård, vid en damm eller någon plats du själv hittar och känner dig bekväm med. Det finns även möjlighet att träffas inomhus i ett stort och luftigt växthus-
När jag var 14 år inträffade min första stora sorg. Min storebror dog under tragiska omständigheter. Hela familjen hamnade i fritt fall och det blev ett totalt kaos där alla försökte rädda sig själva från sorgens smärta. Istället för att mötas i sorgen gled vi långt ifrån varandra.
Jag visste inte hur jag skulle hantera det som hände och framförallt var jag rädd för det som hände med mina föräldrar, eftersom jag var så ung och beroende av dem. Jag löste det på det enda sätt jag då kunde lista ut, vilket var att dra mig undan. Att vara till så lite besvär som möjligt blev mitt bidrag till att försöka åstadkomma en någotsånär stabil tillvaro.
Efter några dagar hemma var det dags för mig att återkomma till skolan. Den dagen finns med mig för alltid. Jag möttes av en total tystnad. Alla mina kamrater höll sig väldigt avvaktande till mig. De visste om vad som hänt men vågade inte fråga. Mina möten med lärarna blev inte bättre. De vände bort blicken för att slippa konfronteras med mig och mina problem. De visste inte vad de skulle säga. Därför valde de att vara tysta och jag förstod att jag behövde bli som jag alltid varit tidigare. Glad
Där och då skapade jag mina egna strategier.
Dra dig undan och sörj i ensamhet. Tillsammans med andra ska du inte prata om, eller låtsas om, att du har problem. Var glad.
Genom åren har jag använt de strategierna i varje sorg eller kris jag hamnat i och efter 40 år kom den dagen när det inte fungerade längre.
Efter en skilsmässa där vi var helt överens hamnade jag i en bottenlös sorg och förtvivlan. Jag förstod inte alls vad det var som hände. Panikångest, rastlöshet, nedstämdhet och många kroppsliga symtom fick mig att söka mig till vården. Efter många besök hos olika läkare utan att de kunde hitta vad som orsakade mina problem kom jag till slut i kontakt med sorgbearbetning. Det var, för mig, nyckeln till att lösa upp den frusna sorger jag burit med mig genom livet. Där lärde jag mig vad sorg är och hur vi hur vi reagerar på den. Det jag framförallt lärde mig är hur jag kan läka gammal sorg och hur jag i framtiden kan använda ett annat sätt att möta de sorger jag kommer att uppleva.
